Cykelvasan 2018 under 3 timmar!

Hej!

Här kommer min race report från Cykelvasan 2018. Under 1 års tid så har jag haft ett enda tydligt mål – att köra CV under 3 timmar. Det är ganska jobbigt att ha ett så tydligt mål, att satsa så mycket mot ett enda lopp. Men då är också känslan av att klara det så fantastiskt skönt. Att sedan få dela den glädjen med min vän och teamkompis Andreas gör det hela magiskt!

Vi följdes under några delar av loppet och kunde köra dom sista 15 km tillsammans och gick i mål på samma sekund. 2 timmar och 57 minuter, placering 205 för Andreas och 211 för mig, av 13 000!

Men vi skall börja från början.

Jag kom ned till Sälen redan på fredagen för att stå i Meridas monter och träffa alla er som besökare och cyklister. Det är så roligt att få träffa er och prata. På fredag morgon hade vi ett väckningspass tillsammans med teamet och en legend – Gunn-Rita Dahle Flesjå! Vilken lyx att få cykla med denna legend. Hon vann även sprinten och blev 4 på CV på lördagen. Tack till alla som kom och cyklade trots lite dåligt väder.

På fredag kväll så åt vi middag tillsammans med teamet och gick igenom banan och kontrollerade cyklar och utrustning. Det är väldigt trevligt och det blir väldigt mycket cykelprat och nördig info 😁.

Lördag morgon och kanonväder. Helt galet vilken tur vi har egentligen. Kanske lite kallt men det är bättre än regn. Vi var ute i god tid och la in cyklarna tidigt i fållan. Nu började väntan inför loppet. Tanken var att inte ta ut sig helt i backen eftersom det är långt kvar av loppet och man vill inte gå tom. När jag analyserar mitt pass så hade jag snittwatt på 282 och snitthastighet på 30 km/h uppför backen… tur att jag tog det lugnt 🙈 Det visade sig dock vara rätt strategi eftersom det lugnade ned sig efter det på väg till Smågan. Det blev dock väldigt ryckigt och osäkert i klungan. 3 gånger så fick vi låsta hjul och var nära att krascha, dessutom helt utan att vi vet vad som egentligen hände. Första olyckan bevittnade vi också redan här. Som ni kommer att se på filmen så blev det också kaos när vi skulle in i kontrollen i Smågan. Det är inte alla som förstår att om det inte finns plats, så finns det inte plats.

Efter Smågan så försökte jag ta rygg på Andreas men när vi närmade oss Merida segmentet i skogen (galet roligt parti på banan) så ryckte han och fick några cyklister mellan oss. Men jag kunde ligga på bra och fick en ganska behaglig resa till Mångsbodarna. När vi kom dit så kunde jag enkelt ligga med i utförskörningarna och kunde vila lite. Jag vet att Risberg brukar vara jobbigt för mig själv så jag försöker att ladda upp med energi så mycket jag kan innan dess. När vi började köra i backarna efter Risberg så kändes benen bra, pigga och starka, jag kunde köra om cyklister och kände mig pigg – kul!

Jag hade också en taktik att våga vara lite mer aktiv, inte sitta med så långt bak i klungan utan försöka vara bland dom 3 främsta och om någon ryckte försöka att haka på dom.

När vi kom till Evertsberg så hittade vi några nya ryggar att följa och det skruvade upp tempot lite grann, jag stod på så mycket jag vågade utför och var även med och försökte att driva upp tempot så mycket jag orkade. Lundbäcksbackarna gick väldigt bra detta år, Jag kunde sitta med och driva på och fick snarare luckor bakåt än att jag tappade, samma sak i Oxbergsbacken och nu kände jag lite grann att målet var inom räckhåll. Enda nackdelen var väl att vi var ganska få i vår lucka och tempot var inte superhögt. Men innan Hökberg så såg vi helt plötsligt en stor klunga på ca 20 cyklister. Vi tryckte på ordentligt och när vi gick ur kontrollen så var vi ikapp. Nu blev det helt galet. Ni kommer att se det på filmen, det var cyklister överallt. Det som förvånade mig var att det gick ganska långsamt i denna klunga. Och ännu mer förvånad blev jag när jag ser att Andreas är med i klungan. Kanon! Då ligger vi bra till. Jag försöker att ta mig fram i klungan utan någon incident och pratar med Andreas. Vi försöker att hjälpas åt och hålla tempot uppe. När vi sedan kommer in i Eldris så blir det precis som vanligt totalt kaos. Nu börjar det längsta spurten på säsongen. Full fart bara. Vi snittar nästan 35 km/h från Eldris och in i mål. Som ni ser på filmen så går det riktigt fort och det är ganska oroligt i klungan. Många cyklister på liten yta. När vi kommer in i campingen så har jag och Andreas tänkt gå i mål tillsammans. Andreas rycker men jag blir lite trängd på träbron och tappar lite. när vi sedan viker vänster på asfalten så är det någon som drar i mina muskler(taskigt) så nu är det mycket vilja. Jag försöker att spurta men tror inte att jag verkligen gör det. Men jag och Andreas kommer i mål inom samma sekund.

Vi har klarat målet! Vi är under 3 timmar!

Om vi nu tittar lite på loppet i efterhand, kunde jag gjort något bättre? Eller annorlunda? Ja, säkert. Det är inte så höga snittwatt på loppet, borde jag inte kunnat ta i mer? Nja, om man tittar ordentligt så ser man att 41% av tiden ligger jag över tröskeln (på ett lopp som tar 3h) så nog har benen fått slita.

Jag är så otroligt glad, stolt och lycklig över resultatet. För 4 år sedan hade jag aldrig suttit på en MTB, aldrig cyklat, skulle aldrig cykla. Nu är jag 211:a av 13 000 i det största MTB loppet! Det är en sån galen resa som jag är så glad och tacksam över att jag fått göra. Jag vill tacka alla partners, den underbara Merida familjen, min egen familj som stöttar och gör detta möjligt och mitt team. Alla är delaktiga i detta och skall sträcka på sig.

Som vanligt så kommer det här en film från loppet. Hör gärna av er om ni har frågor eller funderingar.

Med vänlig hälsning, Conny

Andra bloggare

Mot Vasaloppets absoluta mittpunkt

Lagom Kondition Podcast

Lagom Kondition är en podcast om konditionsidrott som finns till för oss riktiga motionshjältar som tränar på lånad tid mellan möten och barnskjutsningar.

Mot Ungdomsvasan

Vasaloppets skolutmaning En skolklass väg mot Ungdomsvasan

Klass 6 på Centrumskolan i Växjö har aldrig stått på skidor, nu coachas de för att åka Ungdomsvasan 2018.

Våra huvudsponsorer