Gravelrace – vad är det?

Hej!

Hur känns det efter Cykelvasan? Jag hoppas att du har fått njuta lite, tid för reflektion och planering. Många som jag har pratat med tycker att det känns lite tomt, luften går liksom ur en lite grann. Jag känner likadant. Vad gör man nu då? Men om du inte skall tävla mer denna säsong så tycker jag att du skall ha kul, kör nya stigar, hoppa, trixa och lek på cykeln.

Denna helg så var det ett motionslopp nära Umeå, Glassbonden Gravel challenge. Som ni hör på namnet så är upplägget klockrent, cykla 58 km och få hur mycket hemmagjord glass som helst efteråt. Kan det bli bättre? Ca 230 cyklister hade samlats för att köra loppet. Det var ganska kallt och regnet liksom hängde i luften. Några av Västerbottens snabbaste cyklister var på plats för att se till att detta blev allt annat en en lugn dag i sadeln.

Flera dagars ostadigt väder hade också gjort vägen lite mjuk och sådär lagomt geggig så man fick äta lite grus. Det var iaf helt dammfritt. När starttraktorn släppte fältet så blev det direkt full fart. Jag hade som mål att försöka hänga med täten på loppet. Det gick ganska ryckigt och det var jobbigt att få något flyt. En lång orm bildades på vägen. Jag såg till att ligga med dom 5 första cyklisterna på loppet och nu gick det fort, på riktigt.

Dom första 15 km på loppet så hade vi en snitthastighet på över 36,5 km /h, och det är ju ganska fort…

Efter ca 25 km i detta trevliga tempo så insåg jag att jag inte kommer att orka det denna dag. Jag fick stanna kvar i grupp 2 som nu bildades av ca 20 cyklister. Vi cyklade fortfarande väldigt snabbt och dom 5-6 främsta cyklisterna hjälptes åt att dra. Tyvärr för min egen del så var jag väldigt aktiv och låg på 3-4 hjul hela tiden vilket gjorde att jag var uppe och drog väldigt mycket. Vid första rejäla grusbacken så tryckte vi på lite grann och efter backen så var vi väl ca 10 cyklister kvar i gruppen.

Nu började dock det riktigt tråkiga. Majoriteten av gruppen var inte det minsta sugen på att hjälpas åt att hålla farten uppe. Återigen så var det ca 4-5 cyklister som hjälptes åt och gjorde ett bra jobb med att dra resten av gruppen som låg och vilade längre bak. Helt förståligt på tävling men tråkigt på ett motionslopp tycker jag.

När det blev uppför igen så tryckte jag på igen för att trötta ut gruppen igen, vi hade nu tappat någon ytterligare cyklist och det började bli lite färre i gruppen. Det enda ”tekniska” partiet på banan närmade sig och oj vad kul det var. Tungt och jobbigt uppför och helt underbart roligt utför. Full fart med öppna dämpare och ett stort leende på läpparna! Vi fick en liten lucka och gruppen var nu lite spridd. Tyvärr kunde vi inte hålla farten på vägen utan hela gruppen samlades igen. Efter lite gubbgnäll (från mig då) så började vi nu hjälpas åt och det gick nu grymt snabbt. Men vi började också närma oss mål och nu började ett taktiskt rävspel. Jag vet ju att jag inte har någon spurt att tala om så jag tänkte att jag rycker tidigt så kanske det iaf blir lite oro i gruppen. Grymt starka Mange tog hem spurten och han bara flög förbi. Jag hamnade någonstans mitt i allt och slutade på top 10 placering, om man nu kan göra det i ett motionslopp.

Jag fick iaf ett riktig bra pass och fick en bra genomkörare. Mest stolt är jag över min far, Kent Björnehall som genomförde sin första cykeltävling. Du är grym! Jag hoppas att jag är lika stark som dig när jag blir stor.

Glassen och alla samtal med glada cyklister efter loppet är också en upplevelse bara det. Grymt bra ordnat och vi syns nästa år igen. Nu kommer lite siffror från loppet och såklart en film från hela loppet. Är du med på filmen?

Intressant med snittwatt på 290 i nästan 2 timmar och 42% av tiden över min FTP tröskel! Då vet man att man fått jobba lite grann. Även om spurten sög från min sida så var jag iaf uppe på 860 watt.

Här ser man också att jag ligger betydligt högre än vad jag kanske borde göra under loppet. Det hade säkert varit mer i Tröskelzonen om jag inte varit så aktiv i klungan.

Som ni också ser på pulsen ovan så var det ett ganska tufft lopp och jag borde ha tagit det lite mer lugnt och kört mer taktiskt men vad sjutton? Man får väl prova lite ibland också 🙂

Här kommer filmen!

 

Andra bloggare

Digital teknik och innovation i skidspåret

Christer Norström AI i skidspåret

Christer Norström är skidtränaren som använder matematik och avancerad teknik för att förstå och lära ut skidåkning. Christer är en av grundarna till Vasaloppets första officiella digitala skidcoach, Racefox. Christer bloggar om skidåkning och teknik.

Mot Vasaloppets absoluta mittpunkt

Vasaloppet Lagom Podcast

Följ en genomsnittlig medelsvenssons väg till sitt första Vasalopp. Den officielle vasaloppscoachen Erik Wickström hjälper Niklas Bergh att optimera sin träning och låter honom testa olika träningsformer. Din perfekta kompanjon och inspiration i förberedelserna.

Våra huvudsponsorer