Kranskullor & Kransmasar
Plötsligt ställdes frågan av en ledare i IFK Mora, strax innan den första Vasaloppssegraren skulle komma in på upploppet. - Vill du hänga lagerkransen om den som vinner? - Ja visst vill jag det, svarade unga okända Therese Eliasson, för dagen uppklädd i vacker moradräkt.
När den 22-årige Norsjö-sonen Ernst Alm kom skidande i ensamt majestät klev Therese elegant in mot spåret och hängde på honom kransen. Där föddes kranskullan - av en slump!
Therese Eliasson gjorde succé. Hon förgyllde tävlingen som en drottning på bal. Den urstarke hjälten Alm från de djupa skogarna i Västerbotten och den grandiosa morakullan, sida vid sida på upploppet. En syn och känsla som värmde mångas hjärtan. Så fint det var, och så värdigt en segrare. Bättre avslutning kunde det inte bli på Vasaloppet, tyckte arrangörerna som sedan premiäråret i god tid utsett en kranskulla från Mora och Sälen med omnejd.
Hårda krav
Att bli kranskulla är nästan lika fint som att vinna Vasaloppet. Och nästan lika svårt.
Kraven är stenhårda. För att bli kranskulla krävs det att flickan klarar vissa kriterier. Först och främst måste man vara kulla och ogift. Dessutom bör man ha idrottsliga meriter, dit räknas också goda insatser vid tävlingar och övriga arrangemang. Faderns, eller annan familjemedlems idrottsliga meriter vägs också in i vågskålen.
Kransmasar
Det är inte bara herrsegrarna som uppvaktas med krans och kyss. 1988 gjorde den första kransmasen entré. Mora-sonen Axel Jungward fick hedersuppdraget att lagerkransa segrarinnan i TjejVasan - Karin Värnlund, IFK Mora SK.
