Cykelvasan 2019 RR med film och bilder

Hej!

Då var det gjort! Årets stora mål – Cykelvasan! Man har så många tankar, funderingar och mål kopplat till detta lopp, så det finns faktiskt en känsla av lättnad och saknad som infaller idag. Hur gick det då? Eftersom det gick så bra i fjol så fick jag kämpa hårt med mina tankedemoner. Hade hela tiden en känsla av att ” du har allt att förlora” Men jag bestämde mig att jag skulle försöka ändå. Det är ju ändå detta jag har tränat för. Det blev nytt PB och placering 203 totalt (1) plats 22 i min klass. Det är jag grymt nöjd med. tiden blev inte så bra, 3:02 men ni kommer att förstå varför lite senare. Men vi tar det från början.

Mitt äventyr kunde ha slutat redan innan det började. På onsdagen skulle jag köra ett lätt recoverypass runt sjön där jag bor. Lite okoncentrerad och pang! Körde rakt in i en vägbom med armen. Började blöda rejält och armen började svälla upp direkt. Som tur var nära till huset och fort hem där jag fick hjälp att kyla ned armen. Några cm till och ett armbrott hade varit ett faktum!

På plats i Sälen så infinner sig en magiskt känsla. Alla förväntningar som finns i luften. Alla pratar cykel, alla har sina mål och sin resa framför sig, jag älskar det! Jag har också förmånen att få stå i Meridas monter och träffa alla er och prata just cykel och träning. Tack till alla er som kom fram och pratade. Det betyder mycket för mig att ni följer oss och gillar det.

På fredagen så anordnade jag, Merida och Guided Heroes ett väckningspass för dom som ville optimera sina chanser inför lördagens lopp. Man vet aldrig hur många som kommer men hoppas ju alltid… Detta år blev en succé! Det var ca 50 personer på plats och jag blev helt paff! Vad roligt! Jag hade också fått med mig världens framgångsrikaste kvinnliga MTB cyklist – Gunn-Rita Dahle Flesjå. Vi körde ett väckningspass som är utformat av Guided Heroes och som vi vet fungerar. Vi höll på i ca 1h och jag är imponerad över alla som var med och körde – Vilket gäng! Tack så mycket! Ni gjorde min dag.

Lördag, tidig morgon. Känns lite jobbigt att man måste stiga upp klockan 05:00 för att åka till Berga by och ställa sig i kö. Men det är ju så det har blivit. 06:30 var jag på plats och då var kön till min fålla redan 50 meter lång! (fållan öppnar 06:45) Men det var ju helt okej väder så det gjorde inte så mycket. Jag fick träffa trevliga cyklister och umgås, det är inte helt fel. Jag träffade många av våra teamcyklister och kompisar och alla var spända. Jag sprang även på Tomas Gustafson som jag har föreläst med några gånger och även tävlat mot i spåret. Han hade det magiska SUB3 målet och det visade sig sedan att vi skulle följas under sista halvan av loppet. (men jag kom före i mål…)

Starten går och den magiska Vasaloppsmusiken strömmar ur högtalarna. Jag får ståpäls och ryser lite grann, men på ett bra sätt. Det går fort i startbacken. Jag ser en kompis och lägger mig på rygg på honom då jag vet att han cyklar bra. (Mikael Christoffersson) Det går fort i backen, vi snittar ca 31 km/h och ca 300 watt så det gäller att inte ta ut sig för mycket. Men jag känner mig pigg. Nu hittar jag också min kompis Magnus Andersson i gruppen och nu är vi plötsligt 3 stycken som kan köra. Jag ock Magnus följs hela loppet och går i mål på samma sekund.

Tyvärr så händer nu en väldigt allvarlig olycka, halvvägs till Smågan. Ni kommer att se det på filmen. Väldigt otäckt och man blir rädd, ängslig och bara hoppas att alla inblandade mår bra. Negativa tankar kommer direkt – varför gör vi det här? Är det värt det? Jag försöker att skrika till funktionärerna i Smågan att man skall ringa ambulans och dom verkar förstå budskapet. Loppet går vidare och jag ligger med bra i klungan. Benen känns bra. Efter den roliga “Merida sprinten” så kommer vi ut på en rak grusväg och här går det fort som sjutton. Jag tänkte ta en Gel men det är knappt att jag hinner med det. tempot lugnas sedan ned lite grann och vi snittar ca 31,8 på väg in mot Mångsbodarna. Här går det fort utför, men om man som jag kör FS så känns det ganska bra och man får vila kroppen lite grann. Jag är löjligt pigg uppför. Jag känner att jag kan trycka på i varje uppförsbacke och även passera flera cyklister. Så upp mor Risberg så passar jag på att trycka på lite grann.

Området kring Risberg brukar vara där jag har störst problem, det är några korta men jobbiga backar. Detta år så var det inget problem alls. Efter backarna så kunde jag avancera och jag kände mig riktigt pigg. På väg mot Evertsberg så försökte jag att trycka på lite grann då jag vet att det går fort, väldigt fort efter Evertsberg. Tyvärr så kom världens största regnskur i Evertsberg. Vi blev helt dränkta, det var så mycket vatten i utförskörningarna att jag inte behövde min vätskeryggsäck. Jag blev fullkomligt överöst av vätska, dock fyllt med grus.

Lundbäcksbackarna gick precis enligt plan, kände mig väldigt starkt och kunde ganska lätt passera några cyklister och ändå vara utvilad inför oxbergsbacken. När man rullar in i kontrollen i Oxberg så vet man att nu är det iaf den lättare delen kvar. Det brukar nu bli ett väldigt högt tempo men så blev inte fallet. Det var dåligt väder, det var mycket motvind, det regnade. så alla som var i vår klunga körde väldigt passivt, ingen ville dra och tempot blev lågt. I Hökberg så trodde jag att det skulle bli åka av men samma tendens här.

Problemet är att ensam är inte stark. Man måste hjälpas åt. Så det blev väldigt lugnt fikatempo till Eldris och då brukar det bli ett hejdlöst tempo och väldigt oroligt i gruppen. Det skedde dock inte denna gång. Det gick väldigt beskedligt. Mycket märkligt. Enda gången som det blev riktigt oroligt var efter Volvo spåren då alla skulle in på vägen igen. Puh!

Eftersom det inte blev någon tempohöjning på slutet av loppet så missade vi tiden SUB3, lite surt kan jag tycka men det går inte när man inte hjälps åt. Sista 3 km tryckte jag på lite grann och la mig i en bra position inför upploppet. Jag blir lite trängd på campingen uppför träbron men kommer ut på asfalten bra och kan avancera fram och plocka några placeringar. Det känns konstigt att skriva men jag var faktiskt inte så trött när jag gick i mål. Sista delen av loppet gick helt enkelt för långsamt. Men jag är väldigt nöjd över nytt PB och placering 203 av 13 000. Det är inte så illa av en gubbe, tycker jag. Jag vill passa på att tacka min familj som låter mig göra detta. Tack till Merida som gör detta möjligt och till Vasaloppet! Jag vill också tacka alla mina samarbetspartners. Det är alla dessa som gör detta möjligt och jag är så evigt tacksam för allt stöd och den hjälp som jag får. Det betyder så mycket. Tack också till alla er cyklister, ni som läser detta, ni som kommenterar och som hör av er. Ni är grymma! Det betyder väldigt mycket för mig att få höra det. Tack! Som vanligt så kommer en film från loppet! Hör av er om det är något!

 

Andra bloggare

Mot Vasaloppets absoluta mittpunkt

Lagom Kondition Podcast

Lagom Kondition är en podcast om konditionsidrott som finns till för oss riktiga motionshjältar som tränar på lånad tid mellan möten och barnskjutsningar.

Digital teknik och innovation i skidspåret

Christer Norström AI i skidspåret

Christer Norström är skidtränaren som använder matematik och avancerad teknik för att förstå och lära ut skidåkning. Christer är en av grundarna till Vasaloppets första officiella digitala skidcoach, Racefox. Christer bloggar om skidåkning och teknik.

Våra huvudsponsorer