Strävan efter att nå ökad jämlikhet är en del av Vasaloppets hållbarhetsarbete som bygger på Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Vasaloppets strävan att inspirera enskilda människor till aktivt liv och i ett större syfte främja folkhälsan är ett långsiktigt mål och det finns behov av att nå ut till fler. I detta projekt ligger fokus på kvinnorna. Genom att jobba aktivt med analyser och aktiviteter är planen att på lång sikt nå en jämnare könsbalans.

Vasaloppets utvecklingsgrupp

Hösten 2022 gick Vasaloppet ut med en efterlysning där man sökte personer utanför organisationen till en särskild utvecklingsgrupp för att få hjälp med arbetet att på lång sikt nå en jämnare könsfördelning i loppen. Intresset var stort, över 400 ansökningar kom in, och en grupp med 15 personer bildades. En första träff med utvecklingsgruppen ägde rum samma höst i Vasaloppsarenan där flera prioriterade fokusområden utsågs. Vasaloppet skulle under de kommande åren jobba aktivt för att få fler kvinnliga deltagare. Bland annat genom att bli bättre på att sänka trösklar och guida deltagare in i ”Vasaloppsvärlden”. En annan viktig del handlar om normer och attityder i spåret, att alla ska känna sig välkomna. Och att alla lopp, oavsett distans, lockar alla!

Workshop #flerkvinnorispåret 2022 – YouTube

Startskottet för ett mer jämställt deltagande
– en hyllning till Margit Nordin och kvinnorna som kom efter

Vintern 2023 var det 100 år sedan Margit Nordin, som första kvinna, åkte Vasaloppet. Efter det tilläts kvinnor inte delta förrän 1979 då både män och kvinnor fick åka det nya loppet Öppet Spår. Däremellan åkte dock ett flertal kvinnor Vasaloppet, några utklädda till män, några anonymt, andra startade utan nummerlapp och klev av spåret innan målgång.

1980 ändrade Vasaloppet reglerna så att kvinnor från och med 1981 åter fick delta i Vasaloppet. Sedan dess har intresset vuxit decennium för decennium, men de manliga deltagarna är fortfarande i majoritet – framför allt i de längre loppen.

Nu tar Vasaloppet sikte på de kommande 100 åren. Där 2023 var startskottet för ett mer jämställt deltagande och att få fler kvinnor i spåret.

Facebookgruppen ”VasanFörMargit” startades som ett privat initiativ för att få fler kvinnor att åka det klassiska loppet första söndagen i mars. 2022 var 17,5 procent av de startande kvinnor. 2023 var siffran 18,4 procent och 2024, i det hundrade Vasaloppet var 20,5 procent kvinnor anmälda och 20,3 procent startade. Till det 101:a Vasaloppet 2025 finns det i nuläget fortfarande startplatser kvar och chansen finns att påverka den siffran redan till nästa vinter.
(Notera att Vasaloppets övergripande mål med Fler kvinnor i spåret handlar om samtliga lopp.)

VasanförMargit på Facebook
@vasanformargit på Instagram

Kvinnor i Vasaloppet år för år

Sammanställning av Lars Ingels:

Kort bakgrund om svensk damidrott

Den svenska damidrotten hade under 1900-talet en förhållandevis långsam utveckling, jämfört med männens idrottande. Orsakerna till detta var många. Jens Ljunggren, professor i historia, särskilt idrottshistoria, vid Stockholms universitet, belyser bland annat villkoren för kvinnors idrott i sin bok ”Den svenska idrottens historia” (Natur & Kultur 2020):

”Kvinnornas plats och närvaro inom idrotten har gått i vågor. Mot slutet av 1800-talet blev gymnastikläraryrket en karriärväg för kvinnor samtidigt som det blev svårare för kvinnor att göra sig gällande inom föreningsidrotten. Under mellankrigstiden tog kvinnor plats inte bara inom gymnastiken utan också i tävlingsidrotten. Det skedde delvis utifrån feministiska motiv. Kvantitativt ökade medlemsantalet under efterkrigstiden, men idrottsrörelsen bedrev inte någon offensiv jämställdhetspolitik, och kvinnor mötte motstånd. Först på 1970-talet kom ett systematiskt arbete för ökad jämställdhet i gång, och det som en konsekvens av att damfotbollen fick ett genombrott, att kvinnors faktiska idrottsutövande hade ökat och att både jämställdhetsdebatten i samhället och den statliga jämställdhetspolitiken satte press på idrottsrörelsen att ta tag i jämställdhetsfrågorna.”

Under 100 år har kvinnor på olika sätta varit en del av Vasaloppet. Här nedan listas ett antal händelser genom åren kopplat till det kvinnliga deltagande.

1922

Det första Vasaloppet arrangerades den 19 mars 1922. Inga kvinnor anmälde sig. Den 30-åriga Terese Eliasson, klädd i Moradräkt, tillfrågas om hon vill hänga kransen om segraren och begreppet kranskulla uppstår.

1923

25-åriga Margit Nordin blev den första kvinnan att åka Vasaloppet. Margit var utbildad gymnastikdirektör vid GCI (nuvarande GIH) och hade i tre år bott i Grängesberg i södra Dalarna.

”Jag arbetade som gymnastiklärare och sjukgymnast i Grängesberg. En vinter hade jag en patient som bodde 15 kilometer från sjukstugan. Honom besökte jag en längre tid varje dag och åkte dit på skidor. Det blev tre mil om dagen och då ville jag prova om min kondition höll för Vasaloppet.”

Ingen hade förväntat sig att en kvinna skulle anmäla sig så någon sådan begränsning fanns inte i inbjudan, ”men skriva sig händelsen till minnes för rättelse ett annat år” som arrangörerna formulerade det. Margit fick därför delta. Som mest hade hon åkt sex mil tidigare. Hon ville helt enkelt se om hon kunde klara Vasaloppet. Det gjorde hon galant. Med startnummer 103 kom hon i mål på tiden 10.09.42, sist av de 158 som tog sig i mål (tre bröt loppet) och hennes insats fick stor uppmärksamhet; det var både positiva och negativa reaktioner.

”Så långt som åskådarleden sträckte sig, rullade jubelropen allt intensivare, ju närmare mål hon gled, ansträngd men väl behärskad. Bakom henne brusto alla fördämningar och i en oemotståndlig våg följde åskådareskaran i hennes spår och spärrade både banan och målet. Hon greps, innan hon kunde sansa sig, och hissades i luften och blomsterpryddes, då hon åter kom på fötterna och härpå fick hon i sällskap med gamle Gustafsson posera inför filmkameran. Ett fyrfaldigt leve utbragtes till sist för henne och besvarades av tusen och åter tusen.”
(Viktor Gustafsson var en 66-årig man från Säfsnäs som kommit i mål en knapp timme tidigare.)

Trängseln var enorm, alla ville få en skymt av henne. Tidningen Dalpilen skrev om Margit Nordins målgång.

”Som om hon skulle återvändt efter en liten promenadåkning på en kvart anländer fröken Margit Nordin, Vasaloppets kvinnliga deltagare. Folkmassans förtjusning känner inga gränser, blommor kastas, redan hesa strupar vråla, musiken spelar. Knappt över mållinjen spänna hjälpsamma händer av skidorna och på starka armar hissas den förtjusande representanten för det kön, som man med hennes bragd inför ögonen har litet svårt att benämna ’det svaga’.”

Idrottsbladet, som var Sveriges ledande sporttidning vid den här tiden, kommenterade dagen efter loppet:

”Nio mil är långt för en kvinna. Det blir ingen tävling, det blir ett onödigt uthållighetsprov, och man kan inte vara säker på att alla som vilja försöka sig på uppgiften lika lyckligt komma att gå i land därmed. Ty nästa år komma många flickor som vilja starta – var lugna för den saken. Men de måste nekas. Det blir något av cirkus och skådespel över Vasaloppet med kvinnligt deltagande och den cirkusdoften får inte vidröra vår enda tävling byggd på historiska motiv. Som väl är finns det även i Mora omdömesgilla ledare, som äro av samma åsikt. Margit Nordins deltagande var en bragd, men ett kuriosum. Låt det inte upprepas.”

Margit själv såg givetvis inga problem med kvinnor i spåren och uttalade sig i tidningarna att hon ville ha fler med sig i spåret.

”Jag tycker inte alls att jag gjort något märkvärdigt, men när nu folk säger, att mitt deltagande bidragit till tävlingens stora popularitet i år skall jag be att få säga, att man är dum, om man avstår från ett så tacksamt och billigt propagandamedel som kvinnors deltagande i tävlingen anses vara. Nej, nästa år måste vi bli många – finns det någon möjlighet för mig så blir då jag med – och för övrigt känner jag till, att flera damer allvarligt tänka på eller redan beslutat att gå med nästa gång.”

Dagens Nyheter spådde, två dagar efter loppet 1923, att arrangörerna skulle värna Vasaloppet som en exklusivt manlig tävling i fortsättningen. DN skrev:

”Förmodligen kommer fröken Margit Nordin att förbli icke blott den första kvinna som fullföljt Vasaloppet, utan också den enda, åtminstone några år framåt, en i och för sig ganska avundsvärd ställning.”

Det fanns också de 1923 som retade sig på att Margit, som ju kom sist i tävlingen, fick så stor uppmärksamhet, ja större än många av de främsta manliga skidlöparna.

Åtta dagar efter loppet satte arrangörerna stopp för kvinnor i spåret. I styrelseprotokollet från 1923 står det i paragraf 8: ”En framhållan om att förbjuda damers tillträde bifalls enhälligt.” Deltagande utom tävlan skulle heller inte vara möjligt.

Den kvinnliga idrotten i början av 1920-talet handlade främst om gymnastik, simning och konståkning. Vissa ansåg att det var okvinnligt att tävla och det skulle rent av kunna vara farligt. En läkare, Gunnar Frostell, som var en ivrig förkämpe för svensk gymnastik och en av Sveriges mest kända idrottsläkare under sin samtid, uttryckte i ett föredrag 1926: ”… lika vackert som det är att se skidlöperskan med rosiga kinder glida fram på glittrande snö, lika vämjelig är bilden av den utpumpade, derangerade, flåsande och blåröda pristagarinnan vid målet.”

Tilläggas kan att det var inte bara män som hade åsikter om kvinnors idrottande. Självklart fanns det också kvinnor som var för och kvinnor som var emot tävlingsidrott. Inom Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur (SKCFK) hade man på 1920-talet också skilda åsikter.

Jens Ljunggren skriver i sin bok:

”Kvinnliga idrottsutövare var ofta själva osäkra på hur de skulle förhålla sig till tävlingsmomentet i idrotten. Hur långt kunde, borde och skulle man gå? Ja, hur utmanande fick man som kvinna vara? Det var enklare att legitimera damidrotten om den framställdes som ett sätt för kvinnor att bli attraktiva och vackra än som ett sätt för dem att utmana gränser.”

Många år senare avslöjade Margit Nordin att hon åkt med Vasaloppet papiljotter i håret, dessa tog hon bort strax innan målgång för att se så fräsch ut som möjligt. Margit avled 1982, men fick alltså uppleva att damer åter fick ställa upp i Vasaloppet.

Se filmklipp från Vasaloppet 1923:

1949

Ett försök gjordes med en damtävling över 20 km i Vasaloppsspåret:

”Visserligen ställde bara nio upp, men de skötte sig så bra att läkarna efteråt konstaterade, att flickorna föreföll mindre ansträngda efter 2 mil än efter de vanliga enmilstävlingarna.”

1962

På ett initiativ av Aftonbladet åkte elitskidåkaren Gunvor Fritzon från Äppelbo Vasaloppet på 7.29.14, men hon gjorde det ensam och två dagar innan det ordinarie Vasaloppet skulle gå. Antagligen var det också 1962 som Berit Ors från Orsa åkte Vasaloppet första gången, utan nummerlapp och utom tävlan. Hon klev av innan upploppet och skulle komma att åka flera gånger under 1960-talet.

1964

Gunvor Fritzon åkte nu det ”riktiga” Vasaloppet, anonymt men med egen nummerlapp, och hon åkte i mål. Hon blev således, såvitt känt, andra dam efter Margit Nordin att fullfölja Vasaloppet med nummerlapp.

Hör hennes berättelse på Sveriges Radio

1968

Tio kvinnor, däribland Berit Ors, åkte Vasaloppet. Men de startade i smyg en timme tidigare, strax bortom startområdet för att inte bli upptäckta. De serverades blåbärssoppa, men fick inte åka i mål i Mora.

1978

Under 1970-talet åkte fler kvinnor Vasaloppet, trots att de inte fick, men under annat namn – och ibland förklädda, ibland inte. Samtidigt slog Vasaloppet deltagarrekord gång på gång och i november 1977 fick arrangörerna sätta stopp för fler deltagare redan innan anmälningstidens utgång. Av över 16 000 inkomna anmälningar godtogs de 11 500 första anmälningarna. Enligt en samtida tidningsuppgift var det cirka 50 damer som åkte Vasaloppet ”i smyg” 1978. Svenska Dagbladet skrev att ”arrangörerna enligt reglerna konsekvent stryker de damer som eventuellt lyckats ta sig i mål utan att bli bortplockade av banan eller upptäckta.”

1979

Öppet Spår hade premiär och kvinnor fick på så sätt delta i ”fäders spår” för första gången sedan 1923. 1979 fullföljde ändå ett okänt antal damer Vasaloppet, varav två fransyskor: Luc Cedan och René Turc. Arrangörerna tänkte inte på att René inte bara är ett mansnamn och Luc hette egentligen Lucette.

Notis i Svenska Dagbladet 1980-04-25.
Notis i Svenska Dagbladet 1980-04-25.
1980

Den 24 april beslutade arrangörerna av Vasaloppet att kvinnor åter skulle få åka i Vasaloppet, tillsammans med herrarna, från och med 1981 års lopp.

1981

Damer tilläts alltså åka Vasaloppet igen och 187 av 12 000 anmälda var kvinnor, vilket blev ungefär 1,5 procent av de som sedan startade. 900 damer hade dessutom enligt SvD anmält sig till Öppet Spår 1981. Landslagsåkaren Meeri Bodelid var snabbast i Vasaloppet med tiden 5.28.08, vilket var 58 minuter efter herrsegraren Sven-Åke Lundbäck och gav en 411:e plats. Meeri fick dessutom en kyss av ”Mora-Nisse” i målet. ”Jag har väl aldrig i mitt liv varit så omsvärmad av karlar som i dag, både ute i spåret och här inne på målplatsen. Kära nå’n, vilken uppståndelse!”

SvD skrev:

”… den talrika målpubliken applåderade extra hjärtligt så fort en kvinna kom in på upploppsrakan. Nog måste det betraktas som ett lyckokast att damerna äntligen fick vara med i Vasaloppet. Det finns ingen anledning för Mora-Nisse & Co. att ångra att de till slut gav efter för alla påtryckningar.”

1983

SvD skrev: ”… någon officiell damklass finns inte, här råder den totala jämlikheten.” Men sanningen var att det fanns ett stort önskemål om en särskild damklass. Det var dock fortfarande bara en gemensam klass i Vasaloppet, tanken var mest troligt att deltagandet skulle ske på lika villkor.

1986

I ett styrelseprotokoll skrev Vasaloppet: ”Utvecklingen i samhället talar för separata klasser men Vasaloppets särart talar för en enda klass.” Diskussioner fanns även om att damer skulle få ett eget lopp på 42 km (maratondistansen). Namnet skulle vara Tjejvasan, skrevs i protokollet.

1987

Elitdamerna fick starta i elitledet i Vasaloppet för första gången.

1988

Damer fick ett eget lopp när Tjejvasan hade premiär. 1550 kvinnor kom till start i Oxberg för att åka 30 km. Förebilden var löploppet Tjejmilen som startat i Stockholm 1984. Segraren Karin Värnlund fick segerkransen av en 11-årig kransmas. Karin har berättat:

”Tjejvasan kändes som en kul grej och jag ställde upp för klubben. Annars tävlade jag mest på 5, 10 och 15 km. Vi åkte nästan aldrig tre mil på tävling. Starten gick och jag åkte i mitt tempo. Ganska tidigt blev jag ensam och sedan åkte jag vidare till Mora.”

1990

Tjejvasan, Öppet Spår och Vasaloppet ställdes in på grund av snöbrist.

1993

Prispengar infördes i Tjejvasan till de tio bästa.

1995

Tjejvasan flyttades från söndag till lördag.

1997

Damer fick en egen tävlingsklass i Vasaloppet, Sofia Lind blev den första officiella damsegraren.

2005

Från och med detta år delar kransmasen ut segerkransarna i såväl Tjejvasan som Vasaloppet. Från 1997 till 2004 var det kranskullan som delade ut kransarna till båda segrarna i Vasaloppet.

2006

Marit Björgen vann den 4 mars (dagen innan Vasaloppet) den världscuptävling på 45 km i klassisk stil som gick i Vasaloppsspåret. En av hennes totalt 114 världscupssegrar!

2011

De bästa damerna i Vasaloppet fick nu lika mycket i prispengar som de bästa herrarna.

2012

Sveriges Television direktsände för första gången Tjejvasan. Susanne Nyström blev den första vinnaren i Tjejvasan att staka hela loppet: ”Ingen minns en fegis”, sade Susanne om beslutet att staka.

2014

Damernas bergspris i Evertsberg blev samma summa som herrarnas, 10 000 kronor. 2014 var det för första gången över 2000 kvinnliga deltagare anmälda till Vasaloppet. Laila Kveli blev första dam att vinna Vasaloppet utan fästvalla, ett år efter den förste herren gjorde det; Jörgen Aukland.

2015

Tjejvasan fulltecknades med 10 000 anmälda. All time high. Eva-Lena Frick blev Vasaloppets första kvinnliga vd.

2016

Damerna fick lika många spurtpris i Vasaloppet som herrarna. Separat damstart infördes i Cykelvasan 90.

2020

Varken förr eller senare har damsegraren haft så få män före sig i mål i Vasaloppet som när Lina Korsgren detta år kom in på ”57:e plats”.

2021

På grund av pandemirestriktionerna fick elitdamerna en egen starttid i Vasaloppet Elit: Klockan 07.40, det vill säga 20 minuter innan elitherrarna startade. I stället för Vasaloppet arrangerades Vasaåket och i stället för Tjejvasan Vasaåket 30.

2022

En juniorklass (17–20 år) infördes i Tjejvasan. Det innebär att det numera finns två tävlingsklasser (senior respektive junior), samt den vanliga motionsklassen i Tjejvasan. Astrid Öyre Slinds segertid 3.50.06 i Vasaloppet är den sjunde snabbaste segertiden (inräknat alla herrsegrare). Damsegrarens totala placering i Vasaloppet åren 1997–2022 är i genomsnitt 142.

2023

Andelen anmälda kvinnor till det 99:e Vasaloppet var 18,6 procent varav 18,4 procent startade, vilket var den högst siffran dittills – exakt 100 år efter att Margit Nordin som första kvinna åkte Vasaloppet.

2024

I det 100:e Vasaloppet söndag 3 mars var andelen anmälda kvinnor 20,5 procent och ett nytt rekord var därmed satt! Totalt sett var andelen anmälda kvinnor till hela Vasaloppets vintervecka 2024 38,5 procent.

Vidare läsning

Här är fem böcker som är intressant läsning i de ämnen som bland annat berör idrott, Vasaloppet och kvinnor.

  • Helena Tolvhed: På damsidan. Feminitet, motstånd och makt i svensk idrott 1920–1990. (2015)
  • Karin S. Lindelöf & Annie Woube: I tjejers spår – för framtids segrar. Om tjejlopp och villkor för kvinnors motionsidrottande. (2019)
  • Jens Ljunggren: Den svenska idrottens historia. (2020)
  • Petter Karlsson: Vasaloppet – världens friskaste hundraåring. (2021)
  • Henrik Lenngren: Vasaloppet – 90 kvinnor & män i fäders spår. (2021)

 

Sidan uppdaterades 2023-12-05