Matthias Wengelin, vilket lopp ska du köra i Vasaloppets sommarvecka 2025?

Förra året vann Matthias Wengelin sex av sju lopp i Långloppscupen (och var trea i det sjunde), han vann SM (Bockstensturen), och kom femma i Cykelvasan.

Här bjuder vi på lite långläsning med Matthias inför årets säsong.

Namn: Matthias Wengelin
Ålder: 37 år
Bor: Säter
Klubb: Länna Sport CK
Yrke/sysselsättning: Arbetar på Cykel- & Längdspecialisten i Säter och Falun
Sociala medier: https://www.instagram.com/m.wengelin
SM-guld: XCO 2013, 2016, 2019, 2021, XCM 2016, 2019, 2021, 2023, 2024
Tidigare lopp i Vasaloppsarenan: Cykelvasan 90 hela 13 gånger. Matthias vann den allra första Cykelvasan 2009 och har radat upp topplaceringar i loppet sedan dess.

Vilket lopp ska du ställa upp i under Vasaloppets sommarvecka 2025?
– Cykelvasan 90.

Hur var säsongen 2024 tyckte du?
– Det var en fin säsong. Jag hade inte riktigt väntat mig det inför säsongen, för jag slog nog rekord i sjukdagar på vintern. Även om jag har tränat mindre år för år sedan jag fick familj så var förberedelserna förra året riktigt dåliga, jag var sjuk flera veckor i följd. Så när säsongen närmade sig funderade jag hur jag skulle göra om jag skulle vänta med tävlandet. Men så hade vi en tävling på hemmaplan i Säter i Sverigecupen sista helgen i april (Klippingracet). Och när jag bor tre minuter från banan tänkte jag att där lär jag väl åka. Så det gjorde jag. Visserligen slarvade jag bort placeringar med två krascher och en punktering men känslan i kroppen i den tävlingen var jättebra.

– Så den känslan hade jag med mig till helgen därpå i Billingeracet i Skövde, och i och med att jag bott i Skara så många år så känner jag alla stigar där och det är alltid riktigt kul där. Jag lyckades vinna Billingeracet och kände att det ska nog funka att vara med och slåss om vinster framöver också! Efter det flöt det på. Jag valde de tävlingar jag var sugen på att köra.

– Jag ville inte vara borta från familjen i onödan, eller flänga runt alltför mycket, utan valde och vrakade bland de tävlingar jag kände för. Det kan vara enduro eller långlopp eller vad som helst. Det roligaste förra säsongen var att jag kunde vinna tävlingar på ett annat sätt än tidigare: Jag kunde gå iväg solo med en hyfsad distans kvar av vissa tävlingar, och jag kunde hålla undan och vinna på det viset. Det har jag inte gjort på så många långlopp tidigare, så det tar jag med mig som det roligaste 2024.

– Det var inte bara en enda sak som gjorde att det gick så bra, utan det är många faktorer som spelar in. Just att jag har hållit på så många år gör att jag har ett annat lugn nu. Jag har ingen press från mina sponsorer att jag måste köra den och den tävlingen, utan jag får göra som jag vill. Så när jag kommer till racen så känner jag mig lugnare, och när jag väl är iväg från familjen så vill jag inte slarva bort en helg och bara tycka synd om mig själv och att det är jobbigt. Utan då vill jag köra racet så bra som jag bara kan. Sedan om jag står överst på pallen eller blir tia spelar ingen roll, för jag har vridit ur allting. Den inställningen gjorde att det flöt på bra förra året.

Cykelvasan 2024?
– Det är alltid en speciell tävling och det blir alltid en speciell åkning. Det var en av de första gångerna som jag hade två åkare i klubben med mig, två starka killar i Carl Kagevi och Filip Mård, och vi hade en plan med dagen. När sedan Simon Andreassen och Emil Hasund Eid drog iväg funderade jag hur jag skulle göra. Jag hade hela klungan på rulle och funderade om jag skulle öka och gå med Simon och ta med mig hela klungan. Men jag avvaktade och istället gick Carl upp. Tyvärr kraschade han bort sig, men innan det satt jag bekvämt och kunde slappna av och avvakta. När Carl sedan stod där vid sidan av banan blev det dags att börja jobba igen och försöka jaga ikapp täten. Vi får se i år om det blir samma gäng i klubben igen och om jag känner mig bra. Annars får jag hjälpa de unga killarna till bra resultat…

Hur har denna vinter varit?
– Det har varit både förskolebaciller som härjat för fullt och lite problem med hjärtat, jag hade ett långtids-EKG som jag väntar svar på. Annars har det flutit på ganska bra i början av vintern, även om sjukdomssmockorna kom senare i år i februari.

– Jag körde Kolmårdsbiken på långfredagen och blev fyra och vet hur jag ligger till och kan sedan styra upp träningen utifrån det.

Hur tränar du? Du flyttade ju ”hem” till Säter med familjen för två år sedan. Hur balanserar du din cykling med andra delar av livet, som arbete, familj och fritid? Har du gjort några förändringar jämfört med tidigare år?
– Nu har jag två små barn (två och fyra år) och sambo så nu cyklar jag när det finns möjlighet. När jag jobbar i butiken i Falun så cyklar jag dit och hem, och försöker att lägga in några intervaller på vägen.

– Jag har inte möjlighet att träna fokuserat i tre-fyra veckor för att toppa formen, som jag kunde göra förr. Det är förskolebaciller och familj och det går inte att bara zooma ut från allt, utan nu kommer familjen i första hand. Jag får försöka att pussla in olika typer av intervaller efter hand. Det blir lite mera löst och på känsla. Jag är glad om jag kommer upp i knappa tio timmar på en vecka i träningsmängd, så det är lite annorlunda.

– Även om satsningen inte är likadan som den var förr så mår jag bra av att tävla mycket. Får jag in en hel del tävlingar så gör det mycket för känslan på cykeln och för kroppen. Jag har lättare att komma igång genom att tävla mycket, och inte bara träna och titta på siffror. Siffror är en sak men när du sedan ska tävla är det andra faktorer som spelar in och som ska klaffa.

– Det jag kan sakna är de långa passen, som jag inte får tid till längre. Samtidigt vet jag hur det var förr när jag hatade långpassen! Så hade jag kört på som förr så hade jag tyckte det var tråkigt…

Hur ser säsongsplaneringen 2025 ut? Målsättningar?
– Det blir ungefär som ifjol, i första hand. Sedan hoppas jag kunna få in någon världscup i maraton. UCI (Internationella cykelförbundet) har ju gjort om världscupen under ett gemensamt varumärke, WHOOP UCI Mountain Bike World Series, så jag hoppas att kunna få köra någon sådan deltävling. Planen är också att köra lite gravel och försöka kvala till VM i det. Den disciplinen tycker jag är kul, det lilla jag har kört. Jag skulle också vilja köra lite mer cross country i Sverige, det är också roligt och vi har så många bra unga cyklister där som det är roligt att kunna jämföra sig med.

2024 var du bäste svensk i Cykelvasan som femma, samtidigt var det faktiskt första året någonsin som det inte blev någon svensk på pallen i herrklassen. Det är visserligen små marginaler, men vad är dina tankar kring svensk MTB i framtiden?
–När det gäller Cykelvasan specifikt så är det väldigt mycket snack bland svenska cyklister under säsongen inför loppet, att det är det största på hela året och man ska vara med och slåss om vinsten. Men sedan varje år vi kommer till Vasan och är ute på banan och racear, då är det inte många som gör sken av att vilja köra om vinsten. Många är nöjda med att sitta med i förstaklungan och då blir den så där superstor. Man vågar inte chansa och köra på om en topplacering utan man avvaktar och är nöjd med topp tio eller topp 15. Man är nöjd med det. Medan de internationella åkarna kommer hit för att vinna och då är det fullt ös. Så vill ju jag också köra. De yngre får ju fler chanser kanske de tänker, men man vet ju aldrig hur ofta man har chansen att köra om vinsten. Bara för att man har varit med ett år där framme i täten behöver inte det betyda att det kommer att vara likadant nästa år, för det är ett så speciellt lopp. Detta är lite synd tycker jag, för jag vill vara med och fajtas och köra om det.

– Men sett till mountainbiken i övrigt så har vi ju flera yngre lovande som är ute och kör världscup, som Leo Lounela som har öppnat säsongen starkt. Sedan har vi Edvin Elofsson, Oskar Lindh och Viktor Lindkvist, en hel hög som i första hand kör cross country. Så det ser positivt ut och de tar kliv för varje år som går. Det är svinkul att följa och det är svinjobbigt att tävla mot dem! Och Jenny Rissveds matar på hela tiden.

Du vann den första Cykelvasan 2009 och kör den fortfarande. Hur skulle du beskriva Cykelvasans utveckling under dessa år?
– Om man tittar på cyklarna så var det Magnus Darvell som jag lyckades spurta ned 2009. Han körde på en cykelcross-cykel, som i stort sett är det som en gravel-cykel är nu. Med breda däck. Det är flera som har byggt om sådana nu, med raka styren. Så han var ju väldigt tidigt ute då. Men på den tiden så talade inte banan för det riktigt. Med en cykelcross-cykel då kunde du inte ha så breda däck som du kan ha nu. Då åkte vi runt Oxbergssjön och då var det uttalat att sitter de med, de som åker på cykelcross, då blir de giftiga i spurten på grund av utväxlingen. Men det var ofta att de punkade bort sig i spåret runt Oxbergssjön för det var så mycket vassa stenar där. Och det slog sönder både fälgar och däck. Vi tappade jättemånga där på grund av punkteringar första året. I dag talar banan mer för att kunna köra på specialbyggen. Jag åkte på min heldämpade mountainbike förra året med graveldäck, så det skulle gå att bygga en specialcykel bara för Vasan. Så vi får se i augusti vad jag väljer…

Vad är det bästa med Cykelvasan?
– När det gäller antalet deltagare så har det vuxit och vuxit. Sedan blev det en dipp vid coviden men förra året kändes det som det var normalt igen, med mycket folk runt hela området, vid Lindvallen och hela eventet. Jätteroligt att det har skruvats upp igen och det är så kul att komma upp till Sälen och vara där några dagar innan. Det lockar allra mest med Vasan.

Häromåret ändrades bansträckningen i början av Cykelvasan: Uppförsbacken från starten upp till högsta punkten, där skidåkarna kör på vintern, vad tycker du om den?
– Jag gillar den. Det är hårt som bara den. Den går knappt att jämföra med den förra startbacken vi hade, då var det asfalt och grus, och brett och fint. Nu är det raka motsatsen: Smalt och brant och ”knäpparna” som kommer där det brantar till ännu mera. Och lite lösgrus på det, så du kan inte bara ställa dig upp hur som helst, utan du måste tänka lite på din position på cykeln, annars står du bara och slirar.

– För tävlingens skull tycker jag om det. Men vi får väl se, det kommer väl någon gång när jag känner mig jättedålig i starten och tycker det är skit… Men de två senaste åren har det varit riktigt bra. Förra året kom vi iväg ett helt gäng direkt i starten och hade vi kommit överens lite bättre att hjälpas åt där, så hade vi kunna åkt undan och hållit hela vägen ända till mål. Men jag gillar det, just med tanke på att banan är så lättåkt för oss i övrigt. Så det är skönt att det finns en möjlighet att spräcka fältet direkt i starten och få en mindre grupp. Så vi inte blir sittandes hundra personer som håller ihop hela tävlingen mer eller mindre. Men backen är stenhård och jag som väger lite mer än mina konkurrenter får bjuda till rejält. Det är en riktig ansträngning uppför där.

Vi har många förstagångsåkare i Cykelvasan 90 i sommar. Om du skulle ge tre råd till motionären som ska köra för första gången i år, vilka råd blir det?
– 1. Lär dig var kontrollerna finns, eller skriv en lapp och fäst på cykeln så du har koll och var noga med att fylla på med dricka och bars och gels och sånt. Så man inte slarvar med det. För hamnar man lite back i energin så är det inget man direkt kan ta igen, och det blir en kämpigare upplevelse än vad det behöver vara.

– 2. Sedan startbacken, som vi pratade om nyss. Om man är i Sälen en eller två dagar innan så kan man åka dit och kika på startbacken, om man har möjlighet. Försök att cykla upp en bit så man får ett hum om hur den ser ut och hur det känns. Så slipper den chocken komma det första som blir i loppet. Jag brukar ha det som ett ”väckningspass” dagen innan tävlingen då jag vill köra ett lugnt pass, men ändå ha en kortare ”sprätt”-intervall inlagd. Inget som sliter för mycket, men något som får upp pulsen lite. Då passar backen upp rätt bra. Man behöver inte ta i hela backen, prova lite bara. Den är så brant så man behöver inte gå in för att ta i, det får man automatiskt. Men det är samma sak som med energiintaget: Upplevelsen blir mycket trevligare om man har koll. Går man in i det ovetandes om hur backen ser ut kanske man tar i lite för hårt och det kan bli en rätt rejäl smäll det första som händer i loppet.

– 3. Man kan tro att det är så lättåkt och att man ska ha smala däck. Men jag kör oftast med mina normaldäck som jag kör med hela året. Jag kör med samma lufttryck i Cykelvasan som jag kör med i en stökig cross country-tävling. Det är ett jättevanligt fel att man pumpar i stenhårt i däcken i tron att det ska bli mycket bättre. Men det är som sagt grus, så pumpar du i stenhårt så kommer du att slira på gruset och det leder till krascher och en cykel som känns helt annorlunda jämfört med om du har ett normalt lufttryck. Ha också en sadelväska där du får med dig en kolsyrepatron och en slang och kanske en kedjebrytare: Med sadelväskan där bakom slipper du ha verktyg i fickorna, så du kan ha energi där istället.

Om du även skulle delta i ett lopp i Vasaloppets vintervecka 2026, vilket lopp skulle du välja då, och varför?
– 90 km. Helst skulle jag åka helt ensam. Visst skulle det vara en frän utmaning att ta sig igenom Vasan på skidor, men jag har åkt så lite längdskidåkning. Jag har för dålig koll på prylarna och mig själv, särskilt när det går utför. Jag skulle nog köra in i någon. Så jag skulle behöva bli mycket bättre, och få bättre koll på mig själv och på materialet innan jag vågar ställa mig i skidspåret.

Lycka till! Vi ser fram emot att få se dig vid målportalen i Mora den 9 augusti!

Läs även vår intervju med Sara Thunebro >

Fler länkar:
Se SVT:s sändning från Cykelvasan 2024 >
Säsongen 2025, seedningslopp till Cykelvasan (Filtrera på Seedningslopp, Cykellopp) >